Frustrerande

Idag har jag vart så himla frustrerad över allt jag inte kan göra länge, jag är inget duktig på att be om hjälp heller.
Skulle städa upp på baksidan igår men det tog ungefär en kvart innan jag fick sammandragningar och var tvungen att lägga av, känner det än idag.

Jag har även insett att jag inte kan rida längre, kanske kan sätta mig upp och skritta det har jag inte testat ännu, men nån seriös ridning är bara att glömma om jag inte vill bli sängliggandes nästa dag.
Ska försöka hitta en till medryttare dels för att Nett inte mår bra av att gå sporadiskt och dels för min nuvarande medryttares skull.
Jag kan ju fortfarande longera och tömköra men inte 3 dagar i veckan direkt.
Problemet är bara att det verkar vara svårt att få tag på någon, många som söker hjälp här i enköping och för min del är det ju inte aktuellt i sommar då Nett åker iväg på bete: det är ju då dom flesta vill rida.

Det är jävligt tufft att inse att man inte kan göra allt längre, och väldigt tufft att behöva be om hjälp men jag försöker tänka att det ju faktiskt bara är för några månader till sen borde jag vara mitt gamla jag igen. Hoppas på ett snällt barn bara, då borde iallafall hästlivet kunna bli nästan som förr.