Ja igår var en minst sagt dramatisk och jobbig dag. Lilltjejen i magen har jämt vart väldigt livlig och aktiv så när jag inte kände av samma aktivitet alls på några dagar blev jag givetvis orolig.
Ringde till akademiska och dom ville att vi kom in ganska omgående
Vi åkte alltså in till bedömningmottagningen för att kolla, i bilen på vägen dit vaknade bäbisen till och det blev en himla fart! så skönt! fast nu när vi ändå var på väg var det lika bra att kolla tyckte vi.
Först gjorde dom ultraljud och hon sparkade på väldigt friskt där inne, allt såg bra ut. (BM bekräftade en tjej som väger ca 3 kilo, en liten tillväxtavvikelse på -14% men det sa dom även på förra ultraljudet så det var vi beredda på)
Sen skulle dom ta en CTG, när vi legat med den ett tag kom barnmorskan som hade hand om oss in med en läkare, det visade sig att barnets hjärtljud var alldeles för högt även när den vilade så det blev ett himla hallå.
Det togs blodtryck, feber, kollades livmodertapp (fy vad obehagligt och ONT) mm men man kunde inte komma på en rimlig anledning så dom ville inte släppa iväg oss förrän hjärtljuden gått ner.
Vi fick gå och äta lite med förhoppningen att bäbisen skulle lugna ner sig, och sen fick jag ligga med CTG nere på förlossningen i vad som kändes som en evighet (CTG-apparater är säkert jätte bra men just nu hatar jag dom)
Vi såg ganska omgående att hjärtljuden låg bättre, snacka om lättnad!
Då hade vi vart inne i 4 timmar och vart väldigt spända och oroliga hela tiden, när dom sa att allt var okej var det som att allt bara släppte, vi trodde ju bara att vi skulle åka in på en liten koll. Läskigt.
CTG:n registrerade i vilket fall rätt många sammandragningar, först nu fattade jag vad det var haha. Har knappt tänkt på dom förr även fast det kännts obehagligt.
Nu är det full fart på bäbisen igen, precis som vanligt. Men det var skönt att dom kollade upp mig noga så jag ångrar absolut inte att jag åkte in.
Tänk att ett sådant litet liv kan skrämmas så mycket!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej,
Titta in och tänkte jag lämnar ett spår =)
Skönt att det var bra med bebis, man blir så orolig. Jag vet hur det var då jag var gravid med min son. Jag hade så ont i magen från början av graviditeten så ajg var orolig att allt inte var okej, så jag åkte in oxå för en koll men allt var som det skulle. så när man fick veta att allt var bra med bebis så släppte all spänning och oro man haft. Så man ska aldrig vara rädd för att åka in.
Hej igen, så sant man hittar alltid nya men ibland är det inte så lätt...
Har inte hunnit med att skriva den men den kommer, har haft fullt upp med annat =)
Vad skön att allt var bra.. jag har tänkt på dig i felra dagar nu gumman. väntar på att du ska ringa säg att hon har kommit ut. hoppas hon tittar ut snart. så jag kan komma snosa på henne :) massa kramar från mig min familj.. Alicia parta om er för nån dag sen hon ville åka till er..
Jätte fin blogg!! kram Linda
Skicka en kommentar